No regrets..

Varje dag, varje minut, varje enskild händelse har på något sätt format mig till den person och individ jag är idag. Så därför kan jag väl egentligen inte ångra en enda grej, för att det skulle göra mig till någon annan.
Eller? Om man ändå ibland ångrar? Undrar hur den personen hade vart?

Tänk om man valt att göra på det andra sättet.
Bränt den bron som man istället passerade.
Valt något tryggt och stabilt istället för spännande och kul.
Varför är dåligt alltid så mycket roligare än bra?
Inte haft den där dragningen mot elden, fast det bränns varenda jävla gång.
Det hjälper inte längre att bränna sig lite, min själ behöver luft!

Jag minns hur det var förut när det hjälpte att resa bort ett tag. Komma tillbaka och därefter vara nöjd. Nöjd, vilket ironiskt laddat ord.
Jag har nog den värsta sortens lappsjuka, jag kan inte stanna och jag kan inte gå. Jag behöver mer, men kan inte leva utan fjällen, snön och knarrret under skorna, vinden och kylan.

Jag är inte bitter, det skulle vara en helt opassande beskrivning, bittra människor skrämmer mig, särskilt de som ältar, utan att själva vara medvetna om det.
Tycker nog snarare att man ska hålla sina tankar sysselsatta med de vackra och glada som omger en. Lite väl lätt hänt att saker sopas under mattan då.
Tror att det var grundtanken med att börja skriva.
Sortera ut i form av ord, svart på vitt, vad som rör sig även i de mindre fagra gråsonerna.
Självinsikt.