Kärlek

Jag satt och tänkte på det idag.
Hur dålig jag är på att berätta för alla människor jag tycker om,
hur mycket de egentligen betyder.

Klyschigt kanske, men fortfarande fruktansvärt sant.

Att bara säga eller visa hur mycket jag faktiskt älskar ligger inte direkt i min natur,
nä,
det är tyst, realistiskt och konkret.
Känslorna på sin plats.
På insidan.

Familjen
Vännerna

Som får en att må bra och skratta oavsett hur sinnestämningen yttrade sig före.
Som kan lyfta en kaffekopp till obeskrivliga höjder.
Som tar ner en på jorden.
Som rätar ut funderingar och grubblerier.
Som möter en med ett riktigt leende.
Som man kan dela även tystnaden med.

Jag är nog rätt lyckligt lottad när det gäller människorna i min omgivning,
det finns så väldigt många fina.
Vackra på insidan och utsidan.
Genuina.

Genuin det är ett ord jag föredrar att beskriva människor med.
Om det är någon egenskap jag respekterar mer än andra så är det just den.
Att genuint ärligt bara vara sig själv och sträva efter att göra det man tror är rätt,
för och från sig själv,
och sitt eget perspektiv.
Det imponerar på mig.