Söndag, kära söndag

Söndagsångest, för mycket tankar och för lite hud.

Små guldkorn i vardagen.

Vilken huJedanes mysig kväll jag haft, först fika med mor i hennes lilla renoveringsobjekt följt av spontan biltur med Ms. F.
Kändes rätt uppfriskade med tanke på all skit som vart hela veckan. Fattar inte ens varför Karma är sur den här gången, men att jag retat upp herrn är tydligt. (Att karma är en karl är jag helt övertygad om, jag återkommer nån gång när jag känner mig bitter med anledningen till varför det måste vara så.)
Nå, tanken var att bara dra en ragg runt stan i rent avkopplande syfte och huxanfluxan så passerade vi kommungränsen, åkte till grannsamhället och inhandlade varsin kaloribomb, tog vägen över Messaure hem. Surrade skit och lyssnade på nattradion. Spännande att köra efter vägar man aldrig tidigare vart efter.
Japp, de finns.
Några mil, ett par kloka ord och ett flertal kalorier rikare så är jag nu på väg till slutdestinationen i horisontalläge.
Nighty!

http://open.spotify.com/track/7boiDt17ZVss7jbisDDPy7

Måttfull och balanserad

Åh, Jag vill ha jul nu.
Glögg,
pepparkakor,
mormors julbröd,
köttbullar,
snö,
blåst,
julmust,
lussebullar,
glitter,
julgran
och ljus!

http://open.spotify.com/track/6UbwfQeAEzhnolDwXiPowY

Farsdag

Har vart en aktiv men ändå rätt slö dag här ute i favorithålan.
Lillebröderna utmanade mig i hopp med bob, jag var för stor och kvaddade hela deras mjuka hoppa. Så man kan väl säga att jag vann eftersom jag då lyckades spöa skiten ur den.
Dock inte på det balla sättet utan det var väl en syn av det mer klumpiga slaget(för stor för bob och hopp byggt av och för 10 åringar). Men det var skoj och de hade förjävla roligt åt eländet så de bjuur ja på.
Sen blev det lasagne och hockey hos fammo och faffa. Slutade dock kolla när tredje perioden börjar med 7-0, som att något bra kan komma ur det.
Nu ska jag försöka få ner min far från vinden så vi kan äta lite tårta.
Schmask!

Kärlek

Jag satt och tänkte på det idag.
Hur dålig jag är på att berätta för alla människor jag tycker om,
hur mycket de egentligen betyder.

Klyschigt kanske, men fortfarande fruktansvärt sant.

Att bara säga eller visa hur mycket jag faktiskt älskar ligger inte direkt i min natur,
nä,
det är tyst, realistiskt och konkret.
Känslorna på sin plats.
På insidan.

Familjen
Vännerna

Som får en att må bra och skratta oavsett hur sinnestämningen yttrade sig före.
Som kan lyfta en kaffekopp till obeskrivliga höjder.
Som tar ner en på jorden.
Som rätar ut funderingar och grubblerier.
Som möter en med ett riktigt leende.
Som man kan dela även tystnaden med.

Jag är nog rätt lyckligt lottad när det gäller människorna i min omgivning,
det finns så väldigt många fina.
Vackra på insidan och utsidan.
Genuina.

Genuin det är ett ord jag föredrar att beskriva människor med.
Om det är någon egenskap jag respekterar mer än andra så är det just den.
Att genuint ärligt bara vara sig själv och sträva efter att göra det man tror är rätt,
för och från sig själv,
och sitt eget perspektiv.
Det imponerar på mig.

Sauna

Vilket dygn. Soft.
Igårkväll somnade jag på soffan helt död vid sjusnåret, inte den roligaste starten på helgen kanske, men, eftersom man kan utan att överdriva säga att jag har en lätt imulsiv personlighet, så vände det rätt fort.
Åkte ner till stan och tog en "snacka skit å tömma en flaska vin med min söta vän-bastu". Trevligt och avkopplande. Efter det gick vi ut och rastade hunden genom stan och ojsan hoppsan så hamnade vi ute på puben, spelade, dansade och snackade skit. Avslutade med pizza och film. En berusad diskussion om kväve och kol-föreningar samt djupa timmerstockar.
Dagen idag ägnades åt fika, snöskottning big time och ett gäng motion.
Nu ätes det pepparkakor för att snällhets-kompensera några grodor som hoppade ut av sig själv under gårkvällen.

Men, ingen kan väl vara perfekt.

No regrets..

Varje dag, varje minut, varje enskild händelse har på något sätt format mig till den person och individ jag är idag. Så därför kan jag väl egentligen inte ångra en enda grej, för att det skulle göra mig till någon annan.
Eller? Om man ändå ibland ångrar? Undrar hur den personen hade vart?

Tänk om man valt att göra på det andra sättet.
Bränt den bron som man istället passerade.
Valt något tryggt och stabilt istället för spännande och kul.
Varför är dåligt alltid så mycket roligare än bra?
Inte haft den där dragningen mot elden, fast det bränns varenda jävla gång.
Det hjälper inte längre att bränna sig lite, min själ behöver luft!

Jag minns hur det var förut när det hjälpte att resa bort ett tag. Komma tillbaka och därefter vara nöjd. Nöjd, vilket ironiskt laddat ord.
Jag har nog den värsta sortens lappsjuka, jag kan inte stanna och jag kan inte gå. Jag behöver mer, men kan inte leva utan fjällen, snön och knarrret under skorna, vinden och kylan.

Jag är inte bitter, det skulle vara en helt opassande beskrivning, bittra människor skrämmer mig, särskilt de som ältar, utan att själva vara medvetna om det.
Tycker nog snarare att man ska hålla sina tankar sysselsatta med de vackra och glada som omger en. Lite väl lätt hänt att saker sopas under mattan då.
Tror att det var grundtanken med att börja skriva.
Sortera ut i form av ord, svart på vitt, vad som rör sig även i de mindre fagra gråsonerna.
Självinsikt.